Äntligen vår och mina älskade dahliaknölar har kommit ner i jorden! Under tiden som de gror, har jag uppfunnit en ny genre.
Botanisk surrealism – det är precis vad det handlar om!
Jag funderar på hur vi människor formar och tuktar naturen, får den att passa in efter våra behov. Alltför sällan med ett långsiktigt tänk.
Ledorden jag skapat efter:
Jordas, slå ner sina rötter, urkraft, pånyttfödelse, knopp, blomstra, förmultning, förgänglighet, kretslopp, ovisshet och levnadsglädje.
Så varsågoda, möt ”Dahlias maskar”. Illustrerad med tusch, akvarell och saltkorn.
Jag har länge undvikit att måla ansikten – just därför ska jag göra det nu!
Finns det någon som jobbar med växter och behöver innovativa bilder?
Jag längtar efter uppdrag, välkommen att höra av dig.